den. De jämförelsevis små arméerna kunde leva på krigsskad platsen». Det ur nutida synpunkt sett ringa behovet av materie. tillförsel ställde icke stora krav på förbindelselederna. Un sådana omständigheter fingo krigshändelserna ett hastigt för... och kännetecknades av stor rörlighet.

I våra dagar äro förhållandena annorlunda till följd a rarnas ökade storlek genom den allmänna värnpliktens ti ning och krigsteknikens starka utveckling. Krigsmaskines blivit tyngre. Operationerna äro mindre rörliga på g de oerhört stegrade kraven på tillförsel av alla slag grund av ökad vapenverkan. Modernt utrustade tr ej heller för sin förläggning beroende av bebyggda kunna såväl sommar- som vintertid beredas drägli också i obebyggda nejder.

En krigsskådeplats' förmåga att »bära» en arr våra dagar så gott som uteslutande beroende av tionsleder, som kunna föra till den, varjämte inom krigsskådeplatsen är av stor betydelse. i ett militärgeografiskt studium främst en gra delselederna, deras antal, trafikförmåga o efterföljande blir därför huvudsakligen en vägar, vattenfarleder och landsvägar till finländsk-ryska krigsskådeplatsen.

519

nitt icke kan bein redan en liten

Apråmar uppväga agståg.

ngjort Saimas sjö

iva av stor betydelse

Seltjänsten till en på Karelska näset grupperad ma kanal står detta sjö- och kanalsystem i förska viken. Så kunna t. ex. ammunitionstransoledes från Kuopio över Nyslott till Viborg och Makslahti (se skiss n:r 3).

ende på det rikt utgrenade ryska kanalsystemet må

nämnas, att Ladoga genom den kanaliserade Neva bindelse med Finska viken och att Onega genom den a Svir står i förbindelse med Ladoga.

edsfördraget mellan Finland och Ryssland bestämdes, att adera parten finge hålla krigsfartyg över 100 tons deplace

den. De jämförelsevis små arméerna kunde leva på krigsskådeplatsen». Det ur nutida synpunkt sett ringa behovet av materieltillförsel ställde icke stora krav på förbindelselederna. Under sådana omständigheter fingo krigshändelserna ett hastigt förlopp och kännetecknades av stor rörlighet.

I våra dagar äro förhållandena annorlunda till följd av härarnas ökade storlek genom den allmänna värnpliktens tillämpning och krigsteknikens starka utveckling. Krigsmaskineriet har blivit tyngre. Operationerna äro mindre rörliga på grund av de oerhört stegrade kraven på tillförsel av alla slag och på grund av ökad vapenverkan. Modernt utrustade trupper äro ej heller för sin förläggning beroende av bebyggda orter utan kunna såväl sommar- som vintertid beredas dräglig förläggning också i obebyggda nejder.

En krigsskådeplats' förmåga att bära en armé är därför i våra dagar så gott som uteslutande beroende av de kommunikationsleder, som kunna föra till den, varjämte givetvis vägnätet inom krigsskådeplatsen är av stor betydelse. För den skull blir ett militärgeografiskt studium främst en granskning av förbindelselederna, deras antal, trafikförmåga och sträckning. Det efterföljande blir därför huvudsakligen en granskning av järnvägar, vattenfarleder och landsvägar till och inom den möjliga finländsk-ryska krigsskådeplatsen.

En järnvägs trafikförmåga beror av ett flertal faktorer, såsom banvallens konstruktion, antal stationer, tillgång på rullande materiel samt lokomotivens dragkraft. Det fordras en ingående kännedom om alla dessa förhållanden för att noggrant kunna bedöma den. Som vi sakna fullständig kunskap om dessa förhållanden vid de finländska och ryska järnvägarna, måste vi inskränka oss att anse dessas trafikförmåga jämnställd. Större felberäkningar torde icke uppstå härigenom.

Det finländska järnvägsnätet (se skiss nr 11) har tillkommit så gott som uteslutande under den ryska tiden. Ur strategisk synpunkt har därför detta järnvägsnät så att säga en felaktig front. Det är nämligen vänt mot Finlands västkust. För en koncen

1 Å skisserna nr 1 och 2 betecknas dubbelspåriga järnvägar med två hel dragna, smala linjer, enkelspåriga med en bred linje samt planerade eller under byggnad varande järnvägar med streckade linjer.

trering av den finländska fälthären österut är järnvägsnätet ingalunda fördelaktigt.

Från det inre av Finland leda sålunda endast tvenne genomgående järnvägslinjer till krigsskådeplatsen, nämligen Riihimäki -Viborg-Systerbäck samt Haapamäki-Pieksämäki-Elisen

vaara och därifrån dels över Kexholm till Petrograd, dels över Matkaselkä till Suojärvi. Av dessa båda genomgående järnvägslinjer måste den förstnämnda anses hava en mycket stor trafik förmåga, oaktat den endast delvis är dubbelspårig. Den står i detta hänseende främst bland de finländska bansträckorna. Medan sålunda en finländsk uppmarsch mot Karelska näset kan ske på två järnvägslinjer, kunna ryssarna för en koncentrering till samma operationsområde använda icke mindre än fem linjer, oberäknat banan Narva-Petrograd, nämligen dem,

som utgå från Pskov, Vitebsk, Moskva, Jaroslav över BologojeStaraja Russa-Novgorod-Volkovo samt Vologda (se skiss n:r 2). Norr om Neva leda emellertid endast två linjer, av vilka en är dubbelspårig, mot och över gränsen. Därtill kommer järnvägen över Systerbäck, som har sin främsta betydelse för tillförseltjänsten. Ur synpunkten av en hastig koncentrering har detta Skiss nor 2

dock icke större betydelse, emedan avståndet mellan Petrograd och gränsen landsvägsledes endast är 3,5 mil.

Det är sålunda uppenbart, att ryssarna kunna hastigare än finlänningarna koncentrera en armé till Karelska näset, även om de samtidigt transportera en armé till operationsområdet norr om Ladoga.

Inre vattenfarleder hava i allmänhet icke betydelse för koncentrering av trupper, främst på grund av de långa transporttiderna på kanalerna. Däremot kunna dessa trafikleder hava stor betydelse för tillförseln till de samlade arméerna på grund av sjötransportmaterielens stora lastförmåga. Såsom en jäm