sig att efter forcerat remissfe riksdag.

Hur det än kommer at' över att detta socialförsäk en så sen tidpunkt, att eft. det ena och andra hållet. betslöshetsförsäkringens ur hjälpverksamhet under den under de tvenne sista år Det har varit mycket dyra Arbetslöshetskommissionens rades vid den beryktade hava influtit i kommittéförs sig ut på djupare vatten o överhuvud kan baseras p bärkraftig nationalekonomi ring passar för våra sär principiellt förenlig med bytets hushållningsform betänkandet är utkommet

singfors universitets — d tuter äro av år 1852 och den ryska tiden ville ma prerogativ, som man fak betet inom den finländsk nya regeringsform föruts versitetets organisation, förslag därtill. Detta f ritet även av flera í sition, som underteckna av en undervisningsmi detsamma. Så långt ä lagsutskott gjorde sig förslaget ödesdigert sä ligen ter sig hotande fors' universitet, och H blivit en aktuell sven Helsingforsuniversit Denna dag räknar de e. o. professorer m 38 svenska och 58 för 50 år sedan fra 16 från finska, och läroverk i antal ö

känt för att man nu skulle kunna närmare ingå därpå. Även an f. ō. bliva av skäligen efemärt intresse, då det nu närmast skall behandlas av det grundlagsutskott, som den i februari anträdande finländska riksdagen nyväljer. Fasthållas bör emelslutligen en del tidningar här i Sverige ha visat sig mycket derrättade på denna punkt att stridsställningen ej är den här ar schablonmässigt antagna: finskt mot svenskt. Presidenten 'n finsksinnade ministaren Kallio ha hittills åtminstone företrätt alla svenskar gillade linjedelningsförslaget: grundlagsutskottets tetsdelegation har framkastat motförslagen. För förhållandet Sverige och Finland kommer emellertid naturligen utgången a, liksom av övriga frågor rörande den svenska kulturens i Finland, att bli av grundläggande betydelse.

Det har synts önskvärt att i denna tidskrift fästa uppmärksamheten på den ståtliga Handbok i skogsteknologi E. Fritzes bokförlags a.-b., 1922. XIX, 939 s. — 37 kr.), som Wilh. Ekman under medverkan av ett flertal framstående fackdningen till omnämnandet är naturligtvis i främsta rummet, att kesskicklighet, varom ett dylikt arbete får anses bära vittnessenterar ett nationellt värde av första ordningen. Det gäller insta exportindustrier, som betalat och alltjämt betala en av vad vi från utlandet hämta av vår växande tekniska inom alla områden liksom av vår växande försörjning

1

som vår egen jord ej ger oss. Och alldeles särskilt lessa industriers förmåga att göra det mesta möjliga av markers avkastning, en lika viktig angelägenhet, vare ker på den virkesproducerande arealens knapphet i förvärldsbehovet eller på den alltmera brännande frågan, ogsmarker skola kunna kontinuerligt försörja med råvaror utbyggd i mått, som bestämts av uppgiften att tillvararade virkeskapital, och med arbete en befolkning, som orrland direkt eller indirekt i mycket grundat sin tillvaro Minskningen av inflyttningen till Norrland och därifrån sedan decennierna omkring sekelskiftet vittna sta skogsbygds del om vikten att hålla våra skogsvidders hög och tillvarataga deras produkter effektivt. hända ursäktligt, om de talrika och mycket vackra bilder >ch mark, som pryda arbetet, ibland locka lekmannens å icke avsedda sidostigar, då han bläddrar i boken. gen är rsiktlig och tillgänglig för var och en, som

eller dra s

nd

föreläsningar på finska). Lärare med enbart finska eller svenska som undervisningsspråk skulle emellertid enligt lagförslaget tillsättas >särskilt för ett vidmakthållande av den riktiga proportionen mellan antalet finska och svenska föreläsningar. Ifall det funnits garantier för att dessa lärare blivit fast anställda professorer, skulle automatiskt en svensk linje uppstått, men inga dylika garantier funnos. Mōjligheten att universitetets lärarkår skulle komma att bestå av finska professorer och svenska extra lärare var ej utesluten.

Detta i bästa fall vårdslösa och oklara förslag på ett område, som rör den finlandssvenska kulturens ädlaste och ömtåligaste former, förklaras emellertid numer av upphovsmannen, professor Setälla, ha varit endast ett utkast, för vilket ingen annan än han själv kan påbördas något ansvar.

Det måste emellertid fasthållas, att bestämmelser, sådana prof. S. tänkt sig, för det första icke motsvara den finländska regeringsformens klara stadgande, att den finska och den svenska befolkningens bildningsbehov i samma mån skola tillgodoses. Också universitetets uppgift att befordra den fria forskningen», som förslagets § 1 uttryckte, syntes föga klart och kraftigt tryggad i förslaget. Var och en som vet och opartiskt bedömer, vad svensk vetenskap i Finland betyder och betytt, måste säga sig, att prof. S:s förslag på intet sätt i otvetydig klarhet, upplyst omdöme och rättvisa motsvarade, vad man väntat sig numera, då svensk och finsk vetenskap sida vid sida redan skapat stora värden. Universitetsfrågan blev därigenom en svensk kulturfråga, som ingen omdömesgill svensk kunde ställa sig likgiltig för. Kravet att alla ordinarie professorer måste hålla finska föreläsningar skulle vid en professorskonkurrens ovillkorligen ha utestängt en stor del av eventuella svenska sökande. Det måste fasthållas, att förmåga att i tal och skrift behärska finskan är något, varōver man med lätthet kan få intyg med kunskaper, som icke tillnärmelsevis tillåta att hålla föreläsningar på detta språk. Samma rättvisa och statsintresse, som krāva vetenskaplig undervisning på finska vid universitetet, synas oss ofrånkomligt fordra tryggad ställning för svenska lärare, vetenskapsmån och studenter vid Finlands statsuniversitet. Under de sista dagarna ha emellertid ett par paragrafer av ett nytt förslag, som förklaras vara slutgiltigt, blivit synliga i pressen. Detta förslag rymmer en del modifikationer. Det bestämmer bl. a., att i grundläggande och förberedande kurser så vitt möjligt både finskspråkig och svenskspråkig undervisning bör stå tillbuds. Det arbetar emellertid i det följande även med beräkningar av medelproportionen mellan finskspråkiga och svenskspråkiga studerande under senast förflutna treårsperiod som grund för proportionen mellan föreläsningar på de olika språken och synes dari rent praktiskt stå tillbaka för linjedelningsförslaget. Förslaget stadgar även, att ordinarie lärare, utom i vissa särskilda fall, »är skyldig att i fall undervisningen så fordrar, giva hälften av sin undervisning på finska språket, ävensom att på svenska språket giva undervisning i enlighet med vad som sålunda stadgats». Det nya förslaget är emellertid alltför ofullstän

digt känt för att man nu skulle kunna närmare ingå därpå. Även det kan f. ō. bliva av skäligen efemärt intresse, då det nu närmast ånyo skall behandlas av det grundlagsutskott, som den i februari sammanträdande finländska riksdagen nyväljer. Fasthållas bör emellertid slutligen en del tidningar här i Sverige ha visat sig mycket illa underrättade på denna punkt att stridsställningen ej är den här och var schablonmässigt antagna: finskt mot svenskt. Presidenten och den finsksinnade ministaren Kallio ha hittills åtminstone företrätt det av alla svenskar gillade linjedelningsförslaget: grundlagsutskottets universitetsdelegation har framkastat motförslagen. För förhållandet mellan Sverige och Finland kommer emellertid naturligen utgången av denna, liksom av övriga frågor rörande den svenska kulturens ställning i Finland, att bli av grundläggande betydelse.

Skogstek- Det har synts önskvärt att i denna tidskrift fästa uppmärknologi. samheten på den ståtliga Handbok i skogsteknologi (Sthlm, C. E. Fritzes bokförlags a.-b., 1922. XIX, 939 s. — 37 kr.), som utgivits av Wilh. Ekman under medverkan av ett flertal framstående fackmån. Anledningen till omnämnandet är naturligtvis i främsta rummet, att den höga yrkesskicklighet, varom ett dylikt arbete får anses bära vittnesbōrd, representerar ett nationellt värde av första ordningen. Det gäller ju våra främsta exportindustrier, som betalat och alltjämt betala en väsentlig del av vad vi från utlandet hämta av vår växande tekniska utrustning inom alla områden liksom av vår växande försörjning med sådant, som vår egen jord ej ger oss. Och alldeles särskilt gäller det dessa industriers förmåga att göra det mesta möjliga av våra skogsmarkers avkastning, en lika viktig angelägenhet, vare sig man tänker på den virkesproducerande arealens knapphet i förhållande till världsbehovet eller på den alltmera brännande frågan, om dessa skogsmarker skola kunna kontinuerligt försörja med råvaror en industri, utbyggd i mått, som bestämts av uppgiften att tillvarataga hopsparade virkeskapital, och med arbete en befolkning, som särskilt i Norrland direkt eller indirekt i mycket grundat sin tillvaro på denna industri. Minskningen av inflyttningen till Norrland och utflyttningen därifrån sedan decennierna omkring sekelskiftet vittna för vår största skogsbygds del om vikten att hålla våra skogsvidders produktivitet hög och tillvarataga deras produkter effektivt.

Det är måhända ursäktligt, om de talrika och mycket vackra bilder från skog och mark, som pryda arbetet, ibland locka lekmannens tankar in på icke avsedda sidostigar, då han bläddrar i boken. Framställningen är översiktlig och tillgänglig för var och en, som av praktiskt eller teoretiskt intresse önskar taga kännedom om den ena eller andra skogstekniska frågan; men ämnets art gör ju, att den i första hand vänder sig till dem, vilkas yrkesuppgifter falla inom skogsbruket. Helt ny för svensk skogslitteratur är enligt fackliga rescensioner den breda exposén över senare tiders mycket ingående forskningar rörande vedens varaktighet, tyngd, vattenhalt, torkning, värmevärde och hållfasthet. Efter denna för alla arbetets avdelningar

grundläggande utredning får man följa hela det tekniska förloppet, från avverkningen ute i skogen till de mångfaldiga slutliga produkterna eller specialanvändningarna av skogens produkter, från kōrslorna med vanliga eller ultramoderna redskap till varornas utbjudande i främmande land; en ingående uppmärksamhet ägnas även konservering av virke.

Hur målmedvetet det tekniska än gjorts till arbetets huvudinnehåll, saknas ej utblickar över vissa av trävaruindustriens allmänna problem. Huvudsakligen refererande, om än i förhoppningsfull ton, är den kortfattade översikten över de starkt skiftande meningarna om förhållandet mellan skogstillväxten och virkesförbrukningen i vårt land. Korta översikter behandla handeln med timmer, avverkningsskogar och egendomar i äldre tider, flottledernas tillkomst, utbredning och betydelse samt sågverks- och trämasseindustriernas historia. Dessa sammanställningar röra sig naturligtvis med det i litteraturen tillgängliga, ganska torftiga historiska materialet. Man läser dem emellertid med behållning tack vare den ofta av praktisk erfarenhet bestämda blicken på problem, som i vår litteratur vanligtvis angripas utifrån med andra utgångspunkter. Framhållas böra särskilt påpekanden och anmärkningar, som understryka sambandet mellan trävaruindustriens fastighetsförvärv och upplösningen av råvarumarknadens gamla, halvt monopolartade organisation genom prisstegringarnas och den ekonomiska liberalismens inbördes växelverkan.

Naturens En tidigare anmälan av Bengt Bergs fågelböcker i denna skydd. tidskrift utmynnade i förhoppningen, att dessa arbeten måtte få gälla såsom en maning till skonsamhet mot det mångskiftande liv, som trots kulturens nivellering av naturlandskapet ännu gōr vår tillvaro rikare och vackrare. Även Bengt Bergs senaste arbete, Med tranorna till Afrika (Sthlm, P. A. Norstedt & Söner, 1922. 208 s.

kr. 9,75) är en bragd i kampen mot den dumma och meningslösa förstörelsen. I jämn takt med jaktnöjets demokratisering banalisera vi år från år djurlivet på de vidder, som Gud låtit överflöda av allehanda skogsdjur och fugel, nyttig och nödig till födan, kläd. nad och vederkveckelse, så ock till landzens ära och prydnad» men där även »> naturen samt tillfällen av skogarne, bergen, dalarne och morasen givit vild- och skadedjuren, enkannerligen björnar och vargar, sine näste och läger, så ock bekvämlighet att gömma och uppehålla sig›. En reaktion kan lika litet tänkas som önskas vare sig mot teknikens utplånande av avstånd och fångstsvårigheter eller mot de stigande anspråken på delaktighet i vad vårt land har att bjuda. Och lagstiftningen står på detta område som på så många andra maktlös, om den försöker något mer än att skänka ett allmänt åskådningssätt medel att genomdriva sina krav i fall, som kännas såsom motbjudande och abnorma. Men kanske kan man våga tro, att det efter en bekantskap med tranan sådan som Bengt Berg förmedlar icke skall kunna lätta upp en byteslös jägares humör att på hemvägen sätta en kula i den stolta och vackra fågeln.